Pappan kan skada barnet – respons och gensvar

Posted By politisktinkorrektpappa on Jan 22, 2012 | 4 comments

Som många kanske läste i Aftonbajset häromdagen så var det en artikel (som senare visade sig vara fem år gammal) som fick många att se rött – framförallt vi pappor!

’Pappan kan skada barnet’
“Mamman bör inte lämna ifrån sig barnen under de tre första åren“, anser Annica Dahlström, som är professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet. Foto: Gunnar Seijbold Annica Dahlström anser att: Annica Dahlström anser att: “Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan”. Foto: Katrin Jakobsen

Pappor kan skada sina barn för livet.

Bara genom att vara sig själva.

– De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn, säger professor Annica Dahlström, 65.

Nu är inte jag någon frekvent läsare av Aftonbajset direkt men eftersom jag såg länken till artikeln lite överallt så läste jag den.

Det krävdes inte mycket Google-fu för att hitta hennes emailadress (som jag givetvis såg till att sprida överallt) och jag författade ett brev som reflektion över hennes artikel och den gick i stilen -“Ditt jävla svin” och “du gör mig äcklad” osv… Skall man skriva kritiskt så skall man ta i ordentligt, det är min teori i alla fall! 😉

Dagarna gick och jag trodde nog inte att hon skulle svara men tydligen hade hon fått så många arga mail, eftersom någon hade cirkulerat hennes mailadress, att hon kände sig tvingad att svara. Svaret är ett patetiskt försök till att förklara (bort) sig själv samt be om ursäkt…

Här är svaret i helhet:

Hej.
På sätt och vis är var det bra att denna fem år gamla intervju kommit upp igen. Det var
nyttigt för mig att läsa artikeln, det har givit mig anledning att reflektera, be om ursäkt
för skarpa formuleringar och förklara mig.

Först och främst: tack för att ni varit så raka att ni skrivit direkt till mig och därmed givit
mig möjlighet att svara!
1) Reaktionerna ger mig anledning att be alla män som känt sig träffade om ursäkt!
Rubriken ”Pappan kan skada barnet” var mycket störande och en rubrik som inte
jag själv någonsin skulle ha valt.
Även om det kanske är rubriken som skapat mest ilska, så finns det också
i texten uttalanden som jag förstår kan uppröra och som jag ber om ursäkt
för. Samtidigt är det trots allt min erfarenhet av att ha diskuterat ämnet med
publik, som kanske mest utgjorts av personer över 40 år, att många instämmer i
huvuddragen av mina uttalanden. Reporterns intensiva utfrågning lockade mig
att uttrycka mig alltför skarpt, onödigt skarpt, och jag förstår verkligen att många
reagerar på språket! Numera uttrycker jag mig betydligt mer nyanserat, helt
enkelt därför att jag har en mer nyanserad hållning.
2) Sedan 1970-talet har det varit i det närmaste förbjudet att i Sverige framhäva
att det finns skillnader mellan könen. Politiskt tycks det vara OK att strunta
i sådana vetenskapliga resultat från de senaste decennierna, som klart visar
olikheter i hjärnan mellan könen hos alla däggdjur, inklusive oss själva. Man
sammanblandar därvid jämlikhet med strävan att öka jämställdheten i samhället!
Vi är genomsnittlligt olika men ska naturligtvis ha samma rättigheter, och
möjligheter, d.v.s. vara jämställda. För den skull är vi (genomsnittligt) inte
likadana.
3) Somliga av de som hört av sig misstänker att jag måste hata män och troligen
haft en far som misshandlat mig. Så var det inte. Min far var den som oftast
bytte blöjor på mig eftersom min stackars mor var ”kräkmagad”. De skillnader
som finns mellan män och kvinnor är genomsnittliga. Hos båda könen finns
ett stort spann av egenskaper på axeln kvinnligt – manligt representerade,
och kurvorna är delvis överlappande. Ni som skrivit till mig, är ju var och
en speciella personligheter! Det har aldrig varit min mening att någon av er
(eller någon enskild överhuvud) ska känna sig träffad. Forskare kan beskriva
verkligheten i normalfördelningskurvor, där ett stort antal individer ligger
samlade omkring medelvärdet, medan färre individer finns i ”svansarna” på
ömse sidor av ”medelpuckeln.”

Beträffande betydelsen av trygghet och ovillkorlig kärlek under de första levnadsåren
för den vuxna individens personlighet, och biologin bakom detta, finns mycket skrivet av
forskare som ex. M. Meaney et al ,1996. Dev Neurosci, och J. Wells, J. Theor. Biol. 2003.
Den biologiska konstruktionen ligger i grunden av individen och på denna grund verkar
sedan omgivningen och kulturen. Vid en internationell jämförelse hanterar svenska
pappor sina barn mycket bra. Båda föräldrarna är viktiga, modern mest och närmast
barnet under spädbarnstiden, men pappan bör förstås alltid finnas med i bilden, och han
blir oerhört viktig när barnet blivit några år.

Jag beklagar rubriken och mina skarpa yttranden i artikeln, och hänvisar i
övrigt till vetenskapen på området.

Om du ångrar vad du säger så borde du genast säga upp dig eftersom du baserar din forskning, och tillika anställning, på felaktigheter. Nej du fröken Annica Dahlström, du får snäll stå ditt kast och skämmas för skiten du kräker ur dig. Att du sedan var mediakåt och lät dig intervjuas av Aftonbajset vilket inte gjorde saken bättre – ja, det skulle du ha räknat med om du nu vill beskylla dem för dina ordval…

EPIC FAIL!

Mvh,
En jävligt bra Pappa!