Recension: Dream Theater – Köpenhamn

A Dramatic Tour of Events

Som sagt, jag var ju på konsert i går kväll med en polare och såg Dream Theater riva av en riktigt bra set-list!

Ursprungligen skulle konserten spelas på KB-Hallen men eftersom den brann ner under en porrmässa (:D) så fick de snabbt leta ny lokal och då föll balet tydligen på Valby Hallen.

Jag har aldrig varit i Valby Hallen innan och min erfarenhet om dansk akustik är allt annat än god… Senast såg jag “Heaven and Hell” på KB-Hallen och ljudet var rent ut sagt bedrövligt…

Dream Theater brukar likt Pink Floyd alltid leverera ett komplett paket utan några irritationer eller problem så jag var inte speciellt orolig.

Förbandet periphery öppnade arrangemanget och de måste ha valts av skivbolaget för jag fattade inte relationen… När t ex Spock’s Beard brukade vara förband så var det riktigt kul men detta vete fan vad jag skall ha för åsikt till… Hade jag uppfattat ett enda ackord hade det visserligen varit lättare men det var bara en stor hink gröt som hälldes ut över publiken. (inte bandets fel dock…)

Skitesamma tänkte jag och satt som ett barn på julaftonen när Dream Theater ändrade scenen klockan 21:00 – och vilken öppning!!! Ståpäls å det kraftigaste kan jag lova!

Låtlistan under kvällen var följande om jag kom ihåg det rätt men jag skrev ner den så fort jag kom hem;

  1. Bridges in the Sky
  2. 6:00
  3. Build Me Up, Break Me Down
  4. Surrounded
  5. The Dark Eternal Night
  6. A Fortune in Lies
  7. Wait for Sleep
  8. Far from Heaven
  9. Outrcy
  10. War Inside My Head
  11. The Test that Stumped Them All
  12. On the Backs of Angels
  13. The Spirit Carries On
  14. Breaking All Illusions

Extranummer:

  1. As I Am

Att få höra “A Fortune in Lies” live är någonting speciellt för mig och samtidigt som jag upplevde en enorm lycka så blev jag samtidigt ganska ledsen eftersom ljudet var så in i helvete urkass 🙁

Det hade inget att göra med bandet, ljudteknikern eller någon annan utan lokalen är så in i helvete kass vad gäller dämpning och utformning att den sväljer och dödar allt mellanregister och uppåt samt förstärker alla basfrekvenser enormt… Jag provade med och utan öronpluggar men oavsett hur jag gjorde blev det aldrig ens acceptabelt…

Om någon artistbokare läser detta – för böfvelen, boka aldrig ett perfektionisktband som Dream Theater i en akustiskt kass lokal igen! Vi i publiken KRÄVER referensljud, inget annat!

 

Någonting som dock var riktigt kul att se var mottagandet av Mike Mangini! Han hann inte mer än sätta sig bakom trummorna så fick han stående ovationer och det höll på ända tills James “Pirate” LaBrie stoppade oss! Jag är fortfarande oerhört bitter att Mike Portnoy inte längre rattar skutan men det hindrar inte mig att känna glädje över Mike Mangini! Snacka om utstrålning och karisma!!!

Det är uppenbart att de har valt att spela en hel hög med låtar som Mike Portnoy sade att han aldrig skulle spela live, och detta är kul, men när John Petrucci nu får lite mer att säga till om så kommer balladerna fram mer och mer… Visst är det många som uppskattar dem också men personligen föredrar jag det mer invecklade progressiva sidorna av Dream Theater!

Tror det var 9:e gången jag såg Dream Theater och det är första gången jag inte lyckades köpa en T-shirt… Danmark är inte kompatibelt med plastpengar… Det är ju 2012, inte 1980!!!

En annan sak som jag också reagerade på var den enormt bantade scenshowen… Är det månne lågkonjunktur i musikbranschen? Det brukar vara lite häftigare på deras konserter om jag skall vara ärlig…

Jag är ett äkta fan av Dream Theater (och Mike Portnoy) och jag ser fram emot nästa platta där jag hoppas Mike Mangini får vara med och skriva musiken också. Vem vet vad han kan tillföra? Han levererade utan några som helst problem alla låtarna under kvällen och det var inga lätta låtar om jag säger så 😉

 

-Pull my finger!

p.s Miss you Mike…

Mike Portnoy

Author: politisktinkorrektpappa

Share This Post On

1 Comment

  1. Nästa gång får du gå fram till scenen efter konserten och ta låtlistan som brukar vara tejpad vid framkant, den brukar ha allt inklusive extranummrerna. 😉

    Fast det blir inte riktigt roligt förrän man ser en hyfsad radda extranummer för ett band som inte blev inropade igen.

    Post a Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: