Sveriges första könsneutrala barnbok

Har haft full upp de sista två veckorna så jag har inte hunnit gnälla på så mycket saker men det betyder inte att jag inte har stört mig på allehanda saker… 😉

Dock vill jag verkligen säga vad jag tycker om den nya flugan som heter “könsneutral“!

Läste nyligen om ett par som inte talade om könet på deras barn för i princip någon innan han, för det var en han, var 8 år eller något i den stilen… Alltså hur fan tänker man då?

Alla däggdjur finns med två kön, varken mer eller mindre! Jo, det finns hermafroditer och de som är födda i “fel” kön men det är inte det som denna saken handlar om. De personerna brukar generellt välja ett kön efter hur de känner sig ändå och är de osäkra eller motsvarande så har de mer än giltigt skäl för att vara könsneutral eller någonting i den stilen! (nu generaliserar jag som fan men det är för att detta inte handlar om det)

Tillbaka till däggdjuren nu… Alltså, vad är det för fel på man och kvinna? (kan lika gärna skriva kvinna och man så ingen hänger upp sig på det!) Varför skall vi förneka våra kromosomer?

Allosomerna bestämmer vårt kön och antingen har man XX eller XY, och det är väl underbart! Tänk er en planet med bara män eller bara kvinnor? Fy för den lede vad det skulle vara bedrövligt…

Detta kommer bara att leda till mer könssegregering och större könsidentitiella klyftor i stället för att man accepterar faktumet att hela systemet bygger på detta!

Ju mer man försöker hitta på allehanda idiotiska idéer på hur man kringgår detta så kommer vi bara att skapa ett större problem för de olika könen som jag inte tycker vi behöver.

Nu är det 2012 och de enda som pratar om “jämställdhet” och “kvinnor kan” är de som bidrar till problemet och absolut inte är en del av lösningen! Jag har skrivit innan om att jag tycker det är för lite kvinnliga utvecklare, och varför jag tror det är så, men det är ingen som bedömer någon utifrån sitt kön på mitt jobb – det är en sak som är säker! Samma sak tycker jag om jägarkåren, för lite kvinnor men här bedömmer vi inte efter kön utan efter kompetens och inställning!

Givetvis finns det gamla stofiler som inte tänker så här men de har snart dött och ingen kommer att driva den åsikten vidare så varför kan vi inte få leva med net naturliga – kvinnor och män?

Boken som jag refererar till i titeln heter “Kivi och Monsterhund” och suddar ut könsrollen genom att benämna allt som “Hen”. Tydligen uppstod detta fenomenet på 60-talet i någon rabiat feministrörelse samt i queerkretsarna. Att det existerar i queer/drag-scenen finner jag helt acceptabelt eftersom det är en referens till individen som står mellan personen och sitt alter ego men feministrörelsen… :/

Kiwi och monsterhund

Jag är verkligen ingen feminist, inte alls!, för jag anser att är det några som skapar dessa klyftor och ser till att fördumma sig själva så är det just feministerna! Utan feminister hade vi troligen haft ett mer balanserat samhälle i dag men så länge man skall älta “kvinnor kan” så skapar man nya problem hela tiden…

Så här säger författaren Jesper Lundqvist om sin bok:

-Jag vill ge barnen en könsneutral figur att relatera till. Ett barn är i första hand barn och inte han eller hon. I min bok kan alla identifiera sig med Kivi och man slipper gå omvägen och fundera över om Kivi är en tjej eller kille. För mig är hen ytterligare en möjlighet att använda språket. Jag kan ta bort en del känslor som inte är intressanta i sammanhanget.

-Jag lekte också med mappor och pammor, hela det här gränslöshetstänket är väldigt befriande.

WTF?

Skulle jag börja prata om “Hen” i stället för han eller hon till mina barn skulle de bli mycket förbryllade och undra vad jag hade rökt… -Det heter HAN eller HON, skulle de säga!

Jesper skriver att han är övertygad om att barn har lättare än vuxna att relatera till ett könsneutralt pronomen men det är bara vuxnas sätt att överföra sina egna värderingar på barnen i stället för att ta itu med dem själva.

Låt barnen vara barn och ge fan i att överösa dem med era värderingar! Politik, religion, fördomar osv matar man inte sina barn med, det får de komma underfund om själva och den dagen något dyker upp så tar man diskussionen då – och då skall man banne mig vara neutral!

Jag kommer att bestrida alla idioter som vill använda könsneutrala pronomen på däggdjur eller växter framöver för i min värld bottnar det bara i idioti och ett försök att fördumma sig själva.

De som vill klä ut sig till det motsatta könet för en kick eller för att leva som ett alter-ego ibland tycker jag skall göra det men de brukar verkligen vara noga med att betona de olika könsrollerna så här tror jag inte vi får se någon “Hen” heller… Om vi ser till att acceptera folk för vilka de är så är inte könsrollen lika viktig och då spelar det väl ingen roll hur man ser ut under kläderna, det är ju hur personen är som är viktig!

Nej, stoppa denna idiotiska skiten och hylla ert kön i stället! (och det andra könet – givetvis!) Utan kön vore det en helt tom och kal planet utan minsta bakterie eller organism för det är en av de viktigaste byggstenarna! Till och med tvåkönade insekter eller de som kan byta kön skiljer på könsrollerna och om inte detta är naturligt, vad fan är då det?

Förvirra inte våra barn och mata dem framförallt inte med vår egen oförmåga att hantera vår vardag!

Tack till min Mamma och min Pappa för att ni inte förstörde mig med sådana idiotier när jag var barn! (Det heter så,.inte Mappa och Pamma :P)

Author: politisktinkorrektpappa

Share This Post On

6 Comments

    • Tack själv!
      Någon måste ju tala om för de här stollarna att de har skitit i det blå skåpet…

      Låt våra barn få vara barn och det som har fungerat i tusentals år lär fungera i tusentals till. De sista årtiondena har vi försökt ändra på både det ena och det andra och det verkar inte ge några goda resultat direkt…

      Sätt er ner och kommunicera med era barn i stället! Involvera dem i er vardag och framförallt prioritera att ha kul med era barn!
      Stäng av datorn en stund, stoppa mobiltelefonen i fickan och bygg Lego eller någonting annat så får ni automagiskt glada och lyckliga barn.
      Att skapa ett fantasifnoskler som “hen” och liknande leder bara till förvirring och osäkerhet hos barnen – det kan jag lova!

      Dessa böcker borde fan vara förbjudna, precis som böcker som uppmanar till aga!

      Sprid budskapet och prioritera barnen!

      Mvh,
      Han som försöker leva som han lär och har jävligt glada barn!

      Post a Reply
      • Skulle vara intressant att höra om du fortfarande tycker så här? Det har ju gått några år och “hen” är vanligare nu.
        Med vänlig hälsning
        Maria

        Post a Reply
        • Hej Maria.

          Jag måste vara ärlig och säga att det inte är något jag har funderat på så mycket dessa fem åren, och synnerligen inte på senare tid när jag upplever att “hen” nästan har helt försvunnit från debatten. (fast jag kanske läser fel debatter…? 😉 )
          Jag är dock fortfarande övertygad om att vi inte skall projicera våra vuxna fördomar på våra barn och i stället vara sakliga och lyhörda, samt nyfikna för de frågor som dyker upp.
          Barn är generellt inte mer intresserad av skillnaden mellan de två könen mer än det som skiljer sig under kläderna eftersom det är den enda påtagliga skillnaden och de större frågorna kommer när de blir större.
          Det vi skall vara är att vi skall vara fördomsfria och inte generalisera, men vill flickorna leka med dockor och pojkarna inte så måste det vara helt ok. Är det tvärtom är också det precis lika ok.
          När jag växte upp var det mer raka bud på vilka kläder flickor respektive pojkar hade på sig, och samma sak för flera färger. Du kunde inte som kille ha röda eller rosa kläder medans du som tjej hade större palett att välja ifrån.
          Det tycker jag vi har blivit duktiga på att eliminera – men i jakten på att eliminera dessa könsnormer så spårade man ur och hamnade i “hen”-träsket och resten är historia…

          Jag har alltid sagt “låt barnen vara barn” och skydda dem från dåliga saker. Att indoktrinera barnen att deras kön är snudd på farligt att tala om, eller specificera, tror jag inte alls på. Det är viktigare att grunda för en jämställd syn på både kön, utseende och etnisk bakgrund tycker jag. Det torde eliminera könsfördomar och rasism i min värld!

          Nu har jag möjligen en mer fyrkantig syn på det hela med tanke på mina barns diagnoser och jag är väldigt rak, och tydlig, i min kommunikation med barnen, men mina barn tyckte inte det var någonting konstigt när ett par vänners son valde att ha på sig en klänning när han skulle på kalas och det torde vara ett gott bevis för att min filosofi inte är så dum ändå 😉

          Vill vuxna individer, eller de som är tillräckligt vuxna för att ha det medvetandet, kalla sig själva för “hen” så är det helt ok för mig del, men gör inte det valet åt barnen medans de är små. Då är det bättre att tala om varför det är ok för pojkar att ha klänning om de så önskar eller att låta flickor slippa ha klänning om de så önskar och låta könen vara precis så jämställda som de är! (jag hade kunnat valt ett annat exempel än klänning dock men oavsett vad jag väljer så kan det feltolkas så det får vara så… klänningen är dock en stark symbol för just det kvinnliga könet bland Pictogram och liknande symboler.)

          Givetvis får man tycka annorlunda och att jag har helt fel, men jag skulle uppskatta om man lät barnen vara just barn och låta dem slippa våra fördomar och åsikter.
          Jag har alltid sagt att jag förklarar och pratar med barnen om det mesta som händer i samhället – men det finns tre saker jag inte lägger värderingar i inför barnen och det är religion, politik och fördomar. Det får de skapa sina egna åsikter om och jag hoppas de är lika sunda om 10 år som de är nu!

          Med vänlig hälsning från en pappa till två pojkar som inte längre är så små…

          Notering: Jag har aldrig känt mig som annat än pojke och om ni som läsare av min kommentar har känt annat sedan barnsben så hoppas jag att jag inte sagt något som ni tar illa upp av. Min åsikt är att könet är tämligen irrelevant ur jämställdhetssynpunkt och därigenom kunna sudda ut det som somliga finner laddat med att specificera könet. Många länder och kulturer har inte denna synen och det tycker jag är förkastligt men jag tycker det är bättre att vinna den striden genom att neutralisera skillnaderna (förutom de uppenbara) mellan kvinnor och män i stället för att ta till ett påhittat uttryck som “hen”.

          Post a Reply
          • Hej!
            Stort tack för att du tog dig tid att svara, och så utförligt!
            Jag läser just nu en kurs i Barn och Ungdomslitteratur där bla den här boken, Kivi och Monsterhunden är med. Läraren hade googlat runt och bla länkat oss till ditt blogginlägg för att vi skull få olika infallsvinklar! Jag upplever att det fortfarande är motstånd mot ordet hen men att det inte är lika mycket som för några år sedan. Och jag ser det tvärtom överallt, i broschyrer, från kommunen, skolan osv. där det menas istället för att skriva han/hon.

            Min dotter på 6 år använder ordet helt naturligt och har gjort i flera år. Första gången hajjade jag riktigt till för jag själv hade inte blivit van vid det än men mindes att jag vid ett tillfälle hade använt det och förklarat det då en lastbil dundrade förbi vår bil och jag konstaterade att “hen körde för fort”, för att vi ju inte visste om chauffören var en man eller kvinna. Nu har jag även förklarat att en del använder ordet hen om sig själva för att de känner att de varken är en han eller hon. Därefter konstaterade hon bara att hon var en hon och undrade vad jag själv kallade mig och sen var det inget mer med det. Barn är som sagt himla bra och krånglar inte till det utan det är det oftare vi vuxna som gör.

            Jag håller med dig om att låta barn vara barn, men inte alltid så enkelt. Min son är 4 och han älskar bilar, tåg och robotar. Han älskar också att göra armband och halsband och pärlplattor, måla naglarna och favoritfärgen är gul. Risken är dock att han inte kommer att “få” fortsätta med det då kommentarer och åsikter och ensidiga presenter kommer från släkt, vänner, dagis, butiker, tv osv osv. Så min rädsla är ju att han inte får behålla alla sina sidor, de mjuka och de hårda, som jag tycker en människa behöver för att klara sig allra bäst i livet, och det önskar jag såklart mina barn. Men när jag då försöker balansera upp det hela med att uppmuntra de mjuka, de typiskt feminina egenskaperna, eftersom i stort sett allt och alla andra åtminstone mer uppmuntrar det typiskt maskulina, så får jag höra att jag indoktrinerar och styr och ska ändra på honom och typ är en rabiat feminist som ska få min son att gå i klänning hela sitt liv. Suck. Vi vill nog de flesta samma sak för våra barn, att de ska få växa upp och bestämma själva, med många alternativ, många färger osv. Men vi verkar se olika faror på vägen som vi strider emot.
            Jag ser exempelvis ordet hen som ett sätt att öppna upp fortfarande ganska så rigida och snäva könsroller som ännu finns kvar.

            Tack och ha det gott!
            Hälsningar Maria

          • Hej igen!

            Kan det månne vara så att ordet “hen” har blivit ett substitut för benämning där det handlar om okänd person och kön? Om så är fallet så är det inget jag tänker hänga upp mig på direkt men jag har själv inte hört det sägas så det kanske finns lokala preferenser?
            Det jag reagerade mot i början var de som gick så långt att de vägrade tala om vilket kön det var på deras barn och att på så vis skapa en – i min värld – könlös individ snarare än en könsneutral.
            Således är jag motståndare till att vi skall proppa i våra barn detta på ett medvetet och planerat sätt. Dock tycker jag din dotter gjorde en korrekt iakttagelse och använde benämningen korrekt utifrån det hon har snappat upp!

            Vad gäller din son så får du säga till din omgivning att de minsann får acceptera de intressen han har för stunden! Hålla på och fjanta sig så med en 4-åring köper jag inte alls… suck.
            När min yngsta ville klippa tuppkam och färga håret förra året så gjorde jag likadant – men valde en ännu värre färg – bara för att farsan skulle se ännu jävligare ut om någon hade sagt något elakt! Vi var riktigt coola båda två 😀
            All form a kreativitet är hälsosam och allt färre och färre gör saker med sina händer längre så fortsätt ni att göra armband och pärlplattor, och skall naglarna vara gula så kör på bara!
            Det handlar inte om feminism som jag ser det utan bara om “kreatism” och varför skall bara kvinnor få ha snygga naglar? Inte min pryl men en oskyldig 4-åring utan påtryck från samhället tittar bara på vad som lockar honom och är det gula naglar så är det bara att haka på.

            Jag bor i raka motsatsen till storstaden och jag tror det är lite mindre grupptryck här ute på landet vad gäller att passa in i en viss grupp eller norm, men det kan också bara vara för att jag tyr mig till likasinnade som inte är så fixerade vad alla andra tycker?! Jag försöker i alla fall lära mina barn att acceptera alla andra utifrån deras egenskaper och intressen, vilket innebär att vi alla är olika – men ändå lika. Lika värda.

            Jag hoppas ni fått läsa Kivi och Monsterhund som en motpol till något annat och att det inte används som referenslitteratur för då blir jag lite bekymrad inför nästa generations barnlitteratur…
            Själv anser jag att mycket av litteraturen vi hade på 70-talet var sund och pedagogisk. Möjligen extremt vänstervriden men oftast harmlös. Fem myror är fler än fyra elefanter tycker jag fortfarande är en av de bästa pedagogiska produktioner som någonsin gjorts och när mina barn var små så köpte jag DVD-boxen och så tittade vi tillsammans och lärde oss alfabetet på nolltid!

            Tack själv och lycka till med kursen och målandet av naglarna! Hälsa att bara tuffa killar törs måla naglarna så det är en maskulin handling om något! 😉

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: