Concerta – andra veckan för en liten kille

Empty plate

Aptit

Aptit är människors och djurs psykiska behov av att äta.
Aptit sammanfaller ofta, men inte alltid, med hunger.

…och med Concerta så finns den inte alls 🙁

Grabben har alltid varit så jävla duktig på att äta och nu får man verkligen truga i honom maten. Man måste lägga upp en ordentlig portion åt honom för det finns inte en chans i världen att han tar en till. Inte ens kakor eller godis går att locka med…

Framöver så skall han slippa tabletterna på helgerna för att få känna ordentligt sug efter mat igen men än så länge måste vi befästa medicineringen ordentligt sam han faktiskt är riktigt duktig med!

I går skulle vi ner till HAB för att träffa en sjuksköterska och prata om hur det hade gått de första två veckorna och på vägen ut från skolan fick han frågan om vart han skulle. Han svarade då ungefär så här:

Jag ska till Ystad. Jag har ADHD medusin!

Man äter den så man kan tänka bättre, och så blir man skitstark! (samtidigt som han spände musklerna)

Man måste äta mycke mat när man äter ADHD medusin.

“Man äter den så man kan tänka bättre” – det är så man blir lite tårögd faktiskt när ens 6-årige autistiske son med kraftig ADHD förklarar en sådan sak! Han som knappt kunde prata för lite drygt två år sedan 🙂

Vi har pratat mycket om hans ADHD och han är faktiskt stolt över sin nya diagnos på något sätt. Han gillar att vara unik och han verkar hämta styrka därifrån och växer som individ! Med detta som facit känns det riktigt trist med de föräldrar som hymlar och hindrar denna diskussion vilket leder till en skam eller lögner om att det egentligen inte finns. Skärp er för fan!

Vi har alltid varit öppna med våra barns diagnoser och har alltid bokat möten med alla föräldrar och all personal för att förklara läget samt svara på frågor. Det har varit mycket uppskattat. men samtidigt har det suttit föräldrar i “publiken” med egna barn med diagnoser och de har hållt tyst… Det är inget som smittar och det är inget farligt! Jo, det är faktiskt farligt…

En studie av fångar på Norrtäljeanstalten (tror jag det var) för några år sedan visade på att nästan 80% av de intagna hade ADHD!!! Kortfattat så hamnade de där pga utanförskap i början och eftersom de inte hängde med i skolan så hamnade de lätt i “värstinggängen” och några studer blev det inte tal om. De fick inga jobb för de var ju “dumma i huvudet” och så började den nedåtgående spiralen… Alkohol testades tidigt och sedmera andra droger och nu upptäckte de att de i drogruset helt plötsligt mådde bättre! De fick ju upp dopaminet i hjärnan och signalerna började koppla rätt. Tyvärr tog de allt för höga doser men de mådde ju bättre! Det enda de hade att satsa på nu var i princip den kriminella banan för det är varken enkelt eller billigt att “självmedicinera” och i slutändan hamnade de på kåken.

Den förklaringen är kanske inte 100% helt korrekt men i stora drag är det så det fungerar.

När de satte in ADHD-medicinering på Norrtäljeanstalten så började helt plötsligt fångarna att må betydligt bättre men de fick ju inget rus som de var vana vid…

Tänk om dessa människor hade fått hjälp redan som småbarn? Hade de verkligen hamnat i samma situation då? Knappast!

Skäms inte för era barn om de har ADHD eller andra bokstavskombinationer inom autismspektrat, lär dem att de är unika på ett positivt sätt för det är verkligen positivt ur vissa perspektiv!

Jag är inte bara Pappa till mina barn, jag är även bästa kompis med mina barn och det är fanimig någonting magiskt! Det tog många år att bli så här men det är en härlig känsla!

Våra psykologer har sagt till oss att barnen bör flytta hemifrån så tidigt som möjligt men jag vill nog inte att de skall flytta – någonsin! Om de vill flytta så skall de självklart få det men de skall inte tvingas. Jag har tillräckligt stor kåk för oss alla och i värsta fall kan jag bygga två mindre hus på gården som de kan bo i när de blir äldre. Givetvis är det en del av mitt överbeskyddande som talar nu men jag trivs mycket bra i deras sällskap och vi har riktigt jävla kul – varje dag!

Ni som har en bokstavskombination eller har det i er närhet, tänk på det jag beskriver och även om ni inte sväljer hela mitt koncept med hull och hår så ta er en funderare på hur er relation är med den personen och om det kanske skulle kunna bli bättre om man gjorde lite mer som mig?

Egentligen vill jag sparka er i röven som inte fixar att vara öppen med/mot era barn men eftersom det inte riktigt är lagligt så ger jag er denna tankeställare i stället! 😉

Har ni några tips förutom att hoppa över medicinen på helgerna att få upp aptiten på grabben så skulle jag, och grabben fast han inte fattar, bli mycket tacksam!

Annars går det riktigt bra och i skolan säger de att han har blivit lite mer som han var förut och är lite mer “mysig” som de säger. Han har betydligt mer ork på kvällarna och han fokuserar bättre och har ett mycket bättre spontant tal. Dock är 18mg Concerta för svag för honom så jag skall prova 36mg från och med i morgon och se om vi når fram lite bättre och om han framförallt upplever det enklare. Hur som haver var detta rätt prylar att slåss för och att vi påbörjade hans medicinering ett halvår innan har början ettan var klokt!

Har endast fått en kommentar via privat meddelande och totalt NOLL kommentarer här – trots att jag ser hur många som läser dessa inläggen… Jag har en del jobb kvar med andra ord 😉

Author: politisktinkorrektpappa

Share This Post On

8 Comments

  1. Håller fullständigt med dig om öppenheten. Vår son fick diagnosen Aspergers för två år sedan (han är 10 år nu) och vår strävan har varit att alla i vår/hans omgivning ska veta för att kunna bemöta honom på bästa sätt. Vi önskar också att fler (alla?) berättade för att öka kunskapen och förståelsen för alla olika barn som finns.

    Post a Reply
  2. Tycker det är ärligt att läsa hur det går för er och grabbarna.

    Kan bara hålla med, skönt att du verkligen står upp för dina grabbar.

    Min fru har jobbat med flera barn med downs syndrom och hon tycker att dom är de underbaraste som finns. Hon har även jobbat lite med en kille med ADHD som jag träffat endel och dom är härliga, riktigt goa.

    Fortsätt med det du och din fru håller på med

    Lycka till i framtiden

    Mvh
    Fredrik

    Post a Reply
  3. Jag har ingen större erfarenhet av barn med bokstavskombinationer. Jag gillar bara att läsa om hur du “pappar” och hur du tacklar dina och dina barns utmaningar. Jag har själv tre barn i åldern 4-6 år och lär mig nåt nytt varje dag om interaktioner mellan människor.

    Din blogg är väldigt mänsklig, utan att vara alltigenom mjuk. Det är väldigt skön kombination.

    Ska bättra mig på att kommentera när jag har nåt att säga. Har inte läst här så länge.

    Post a Reply
  4. Härligt med lite kommentarer för då vet jag att mitt budskap når fram!

    Att ni verkar hålla med är en rejäl bonus men det viktigaste syfte med mina inlägg är att öka förståelse samt försöka hjälpa de som sitter i samma sits men kanske inte har samma “jävlaranamma” attityd 😉

    En riktigt bra sak som har hänt är att jag har nu sett betydligt fler individuella scheman med bildstöd på ungarnas skola. Andra barn har alltså även de fått hjälp nu i skolan och då har jag redan vunnit på ett sätt!!!
    Man behöver inte vara bokstavsbarn för att bli behjälpt av bildstöd eller liknande!

    Åter igen, jag uppskattar era kommentarer och det gör det värt att fortsätta skriva – även om min fritid är något begränsad…

    Post a Reply
  5. Hej, jag har en son på 6år med adhd och en släng av autism som hans läkare kallade det 🙂 igår fick vi recept på concerta.. För mig som mamma känns det läskigt att min kille som är så matglad ska tappa matlusten. Detta inlägg skrev du för ett tag sen 🙂 så du kanske har något tips åt mig. På fredag ska min son få ta första dosen, 🙂 sen så är det skrämmande och inte vets hur han reagerar kommer min livliga kille bli helt annorlunda eller hur blir det. Jag har förklarat att han ska ta medecinen för att orka tänka och inte vara så impulsiv, vilket han förstår, Just nu så förklarar han att hans hjärna den hänger inte med för det är som studsbollar i huvudet när han ska tänka. Vilket måste vara jättejobbigt 🙁 alls tips du har tar vi gärna emot.

    Mvh Mamma Ika

    Post a Reply
    • Hej!
      Olika barn svarar olika på medicinering men generellt är att de flesta tappar aptiten dessvärre…
      Det som fungerade här hemma var att vi pratade om varför han helt plötsligt inte var hungrig längre så han skulle förstå att det var medicinen som gjorde detta och inte han själv, sen gjorde vi ett ännu mer tydligt schema över måltiderna och vilka regler som gällde. Innan tog han gärna både två och tre gånger vid en måltid och detta blev efter medicineringen omöjligt. Man måste lägga upp rätt storlek på portionen första gången och det skall ätas upp – under inga omständigheter (om han inte var sjuk) så fick han lämna så mycket som ett riskorn och detta för att befästa att man äter upp all sin mat även om man inte är hungrig! Jag lagade också hans favoriträtter betydligt mer frekvent men det hade inte någon större effekt…

      Med facit i hand så hade det varit bättre för min grabb att bara medicinera på vardagarna men jag tordes inte skruva på medicinen själv då och vi fortsatte enligt doktorns ordination.

      Efter 6 månader så bad faktiskt skolan mig att han skulle få sluta med sina mediciner eftersom han blev en så tyst och ledsen kille och alla som känner honom vet att han bara ler och skrattar normalt hela dagarna så kostnaden för att få hjärnans signalsubstanser blev allt för hög för honom och jag valde då att avbryta det hela. Innan vi avbröt så hade vi slutat ta medicinen på helgerna och han hann ibland återfå lite aptit under söndagen men inte tillräckligt för att han skulle äta upp det han missat under veckan.

      Jag ger den osminkade sanningen hur det var för oss för jag tycker det är bäst och det fungerar som sagt olika för alla barn, men var ytterst noga med att schemalägga måltiderna, lägg upp rätt storlek på portionen och man MÅSTE äta upp den portionen också! Jag satt ibland över en timme och coachade varenda litet riskorn så det hamnade i munnen och efter någon månad så gick det lättare för honom att äta för han visste att han tappade tid för att leka t ex om han sölade för länge med maten.

      Det finns små juiceförpackningar med näringsdryck att ge de barn som medicinerar och inte får i sig tillräckligt med mat i skolan t ex, men försök utan i början så det inte blir så många förändringar på en gång! (eftersom autism också finns med i bilden)

      Med rätt stöd i skolan – som mina barn har! – behöver vi inga mediciner och det går bra i skolan för honom nu i andra klass och mediciner kommer vi aldrig att prova igen, men han har lärt sig knep för att kunna koncentrera sig så pass mycket att han registrerar det han lär sig i skolan, men då har han heltidsresurs som bara jobbar med honom också…

      Vi provade de flesta ADHD-mediciner som finns på marknaden men ingen blev rätt för honom. Andra har dramatisk förbättring så det finns dessvärre inget facit, men spendera tid på schema och strikt regim över att maten äts upp så har ni större chans att det fungerar bra!
      En digital våg är ett bra hjälpmedel för att kontrollera och visa om de tappar vikt och vi skrev upp veckans vikt på det stora schema (Sigvardtavla) vi har i matsalen och då blev det väldigt tydligt om man hade tappat vikt. Samma sak om han hade gått upp ett hekto – då fanns det belöningar att få! 😉

      Vi har aldrig ätit så mycket kakor och bullar som vi gjorde under denna tiden men om det hade någon egentlig effekt vet jag ej.

      Hoppas det går bra för er och att ni slipper de värsta problemen kring aptit och mat. Blir det problem så skall ni veta att det dessvärre är helt normalt men att det går att komma runt problemet, men det är jätteviktigt att aldrig fuska med rutinen för då får man börja om igen om man har otur och man skall inte glömma att de kan tappa aptiten helt och själva inte se varför de måste äta – de är ju inte hungriga?

      Lycka till! Har du mer frågor eller vill ventilera/få stöd så är det bara att säga till!

      Post a Reply
      • Tack för den “nakna sanningen” har faktist helt ärligt inte vågat börja med medecinen. Men det känns som om det verkligen är ett måste nu. Han har en lilla syster och stora syster, och han får såna impulser och blir förbannad rent ut sagt så jag inte vett vad jag ska ta mig till ibland. Vi kör på rutinschema alltid gjort sen han va liten för att det uppdagade sig fort att rutin är något han behöver runt omkring sig…

        Hur som helst så va det en sån fjantig sak som blir så stor runt honom. Han satt å titta på youtube lego ninjago klipp å lillsyrran satte sig brevid vilket urartade å han helt plötsligt sitter med sina händer runt hennes hals för att han blir så arg. Han kan liksom inte kontrollera sig, han kan bli så om någon på dagis råkar gå före honom ut han blir så förbannad. Vi försöker på bästa sätt att förklara att man inte alltid får vara först å det blir såna här duster nästintill varje dag..

        Han har en resurs som är med honom hela dagarna på dagis vilket vart bättre till en början men nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Jag är verkligen i valet å kvalet med medecinering och när man läser hur ni har haft det så undrar jag om vi ens ska börja.

        Man sitter verkligen i en jobbig sits..

        Post a Reply
        • Att medicinera eller inte är så individuellt och hur barnet skall reagera vet man inte innan man har provat, men det är inget farligt man ger dem och får det inte önskad effekt så är det bara att sluta!
          När det blir så stökigt med sinnesintryck att de blir nästan okontrollerbart arga så måste man försöka hjälpa dem och då kan det absolut vara läge att prova ett ADHD-preparat för det gäller även att skapa “rätt” rutiner tidigt i livet så man inte behöver brottas med detta när de väl har börjat skolan för då hamnar de fort efter och då blir det så många saker att springa efter att man inte mäktar med…
          Min yngsta, som var den som provade dessa ADHD-mediciner, har lyckligtvis aldrig blivit arg av sina “felkopplade” signaler och det gjorde det lättare att avbryta när han blev nedstämd och inte mådde så bra men jag vet flera barn som mår urkass utan sina ADHD-mediciner och de har sina känslor under kontroll tack vare detta!

          De som har ADHD saknar dopamin, som är en av signalsubstanserna i hjärnan, och man kan ju försöka själv att tänka på hur det skulle vara om 33% av alla intryck kopplades fel? Det går nog inte att föreställa sig men det kan förklara flera reaktioner dessa barn har när de reagerar “fel” på olika intryck…

          Var inte rädd att prova de preparat som finns för i bästa fall funkar de och då blir det ofantligt mycket bättre för både honom och er andra. Skulle det inte funka så vet ni i alla fall det och det går fort för preparaten att gå ur kroppen, men man måste ge det den tiden som läkaren rekommenderar för vissa av dessa preparaten skall byggas upp medans andra verkar nästan med detsamma.

          Jag hoppas ni kan finna en lösning för ovissheten är det absolut värsta och den sitsen är oerhört jobbig! ADHD-medicinerna finns av en anledning och många fungerar de för!

          Lycka till! Hoppas verkligen det ger önskad effekt på din pojke!

          Post a Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: