Concerta – obalans för en liten kille, nu och sen…

concerta

Nu är vi inne på snart slutet av andra månaden och tror vi har hittat rutinerna som behövs.
Jag provade att ta bort hans Concerta i en vecka men redan första dagen så fick han tillbaka ett “bäbisspråk” och tappade all koll på saker och ting så redan dagen efter fick han börja med sin Concerta igen och så blev det normalt igen… Jag skriver “normalt” för nu har vi vant oss med medicineringen och det har även han.

Det som är den största nackdelen är fortfarande aptitet, eller skall jag säga avsaknaden av aptit. 🙁
Med strikta runtiner och curling på elitnivå så går det ändå på något sätt.
Han väger sig ett par dagar i veckan direkt efter skolan så vi har samma läga varje gång och just nu jagar jag hekton men jag visste ju att det skulle bli en del dåliga sidor av detta och den sidan är verkligen dålig.
Hemma kan jag styra över protein- och kolhydratmängden han får i sig och justera efter hans vikt men det märks vad jävla dålig skolmaten är om man tittar på dess energivärde!

Hans humör är heller inte på topp men jobbar man med honom konstant så kan man hålla status quo och det är det som räknas! På kvällarna är han nu helt underbar eftersom han nu har massor av energi kvar att göra någonting kreativt med och hans utveckling inom Legobyggande har varit lavinartad!

Inte en enda gång har han gnällt om sin “medusin” och han tar den direkt på morgonen – varje dag, utan minsta knussel och det är värt mycket!

Det vi sade från början var att skulle vi medicinera honom så skulle det vara för hans skull, inte våran! Nu funkar skolan ungefär som innan men han är betydligt mer närvarande. Man skall inte glömma att förutom hans ADHD så har han även en kraftig autism och den kommer man aldrig ifrån. Sen växer han också och alla 6-års prylarna bubblar under ytan så det är många saker att hålla koll på och försöka förstå vad som hör diagnoserna till och vad som hör åldern till…

När han blir lite äldre så kanske han kan klara sig utan Concerta på helgerna och då kunna “äta upp” sig lite men det beslutet överlåter jag helt och hållet till honom – den dagen han är mogen att ta det beslutet själv!

Hans tics har vi mer eller mindre glömt bort nu och det är intressant för oftast ger Concerta MER tics… Lite tur skall man fan ha ibland också 😉

Står ni inför valet att börja medicinera ert barn, testa vetja! Det är bara att sluta om det inte funkar och då är ordningen återställd nästa morgon, värre är det inte!
Det handlar om att balansera signalsubstanserna i hjärnan åt dem så det kopplar rätt, hur de sen reagerar på detta är nog individuellt men med mycket stöttande och massor av kärlek så går allt här i världen!

Concerta är heller inte rätt piller för alla och det finns vad jag förstår fyra olika preparat som funkar lite olika. Concerta är en mer “aggressiv” variant medans Ritalin är något snällare vad gäller hur snabbt de börjar verka. Min grabb skulle nog egentligen prova Ritalin också men jag vill inte ändra allt för mycket under en längre tid för det blir bara förvirrande för honom. Nu funkar hans Concerta hyffsat bra och Ritalin kan han prova senare i livet.

Har ni några frågor – vilka som helst!, tveka inte att ställa dem. Jag kommer att svara så gott jag kan hur det har funkat för oss. Vill ni inte skriva här går det bra att skicka ett mail i stället.

Tror att många föräldrar har funderat på att prova några piller själva för att försöka förstå hur det kan kännas för barnet och det gick även jag och funderade på… ett bra tag… Eftersom jag har kronisk värk efter en olycka och äter rejält med smärtstillande så visste jag att min kropp skulle tåla det och hur opolitiskt korrekt det kan bli så gjorde jag slag i saken och tog ett piller! Detta var under perioden som han mådde ganska dåligt av ändringarna i dosen osv och jag började tvivla på om det var rätt beslut att överhuvudtaget påbörja hans medicinering…
Efter en halvtimme så kände jag utsöndringen och det påminde lite som att ta Bricanyl och det försvann lika snabbt. Senare på kvällen kände jag mig mer pigg än normalt men det kan vara slumpen också… Kontentan är att har man inte ADHD så var det inte mycket att hänga i julgranen och jag kunde dessvärre inte förstå hur han känner sig när han tar sina piller. Det är något han får leva med själv och kanske om några år kan han förklara det också. Jag hade hoppas på att kunna hjälpa till genom att förstå vad som hände och fick bara acceptera att vissa saker kan jag faktiskt inte hjälpa till med… 🙁

Om nu någon tycker att jag var oansvarig som faktiskt testade min pojkes ADHD-medicin så skiter jag faktiskt högaktningsfull i det! Jag gör allt för mina barn, och då menar jag ALLT! Skulle de må bättre av att jag kapade av mig benen så skulle jag gå ut och starta motorsågen, så enkelt är det för mig. Alla är vi olika men jag har bestämt mig för att viga mitt liv åt mina barn så de får det så bra de bara kan och då får man göra lite oortodoxa saker ibland för att kunna förstå eller nå fram.

Sådär, nu behöver ni andra inte testa era barns piller för det gör inte ett skit och skulle ni märka av en större effekt av den om ni ändå provar… ja… då har ni nog ADHD själva 😛

Detta är nu sista inlägget i serien “Concerta – obalans för en liten kille” och jag hoppas att det kan vara till nytta för någon i framtiden.  Det har varit en jobbig period bitvis och även helt underbar! Med lite jävlar-anamma och engagemang så kan våra barn klara av en jävla massa saker och bara man stöttar dem så har de riktigt kul under tiden också!

Author: politisktinkorrektpappa

Share This Post On

4 Comments

  1. Jag kommer göra precis likadant. Mina barn skall ha ett bra liv och kan de få en ökad livskvalitet genom medicin så kommer jag ta den chansen.

    Post a Reply
  2. Hejsan!!!
    Jag är mamma till två tvilling pojkar med autism…till hösten ska de adhd-prövas och kanske då börja med medicinering…..googlade och hamnade här!!! Läser för övrigt allt jag kan komma över angående concerta och ritalin…tycker det verkar som om de flesta är nöjda med det! Är det bara att sluta på dagen om man märker att det inte funkar…inget trappa upp eller trappa ner?
    Och visst är det så att barnen är ens allt! mår dom bra mår jag bra…..rolig blogg du har!!! mvh linda

    Post a Reply
  3. Tack för att du har delat med dig av eran första tid med concerta. Vi har en som på 7 år och om en vecka ska vi till läkaren och få utskrivet concerta. Just nu pendlar jag mellan ‘detta kommer bli jättebra’ och ‘nä, vad håller vi på med’. Tack vare din blogg kan jag nu känna mig mycket lugnare. Det är ju precis som du skrivet att bara prova och funkar det inte så slutar man helt enkelt. Tack du har hjälpt oss mycket:) kram

    Post a Reply
    • Hej och tack för kommentaren!
      Jag valde att dela med mig om vårt liv med autistiska barn och hur vi tacklar vardagens problem i syfte att förhoppningsvis kunna hjälpa, eller svara på frågor, som andra kan tänkas ha.
      När vi stod vid startstrecket med diagnosen i ett kuvert så hade vi ofantligt många frågor men det fanns inga “riktiga” svar…
      Även om vår personal på HAB är superduktiga så har de inte kunskapen om familjelivet.

      Varje gång jag har lyckats sprida lite av våra erfarenheter till glädje för ett annat barn eller föräldrar så känns det absolut värt allt skrivande!

      Jag önskar er all lycka och hoppas det går bra med medicineringen!
      Våran lilla parvel blev illamående av sin medicin så det är en sak att vara observant på, en annan att han stängde in sig när han började ta Concerta för han tyckte det var jobbigt när alla kopplingar i hjärnan helt plötsligt började fungera igen. Där är det viktigt att både låta dem ha stunder där de får vara i fred samtidigt som de måste aktiveras och “motionera” hjärnan.
      Sen är alla barn unika och kan reagera olika men det är för er att upptäcka på dessa resan!

      Lycka till!

      Post a Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: