Mamma uppfostrade son i fantasivärld
Saxat från Ystads Allehanda
En pojke i Halmstad som är beroende av personlig assistans har uppfostrats i en fantasivärld där rymdvarelser och smurfar påstås finnas på riktigt. Det är pojkens mamma som låtit honom tro att drömvärlden är verklig. Hon är en av pojkens fyra assistenter.
Halmstads kommun har nu lex Sarah-anmält mamman till Socialstyrelsen, uppger DN.se och SR:s P 4 Halland på nätet.
Enligt anmälan ska hon ha utsatt pojken för allvarliga missförhållanden.
?
Visst är det ok att låda fantasin flöda lite ibland, speciellt när det handlar om en person som kräver inte mindre än fyra assistenter då det lär handla om en person som spenderar dygnet tämligen isolerat, men det får väl fan finnas gränser!
Mina barn tror nog egentligen inte på tomten men vi kör på ändå. Han smyger in med en säck med julklappar under natten och det blir fotspår på golvet men i slutändan handlar det som julklapparna och inte myten – Tomten.
Att invagga barnet i en fantasivärld som faktiskt får negativa konsekvenser där t ex alla personer som skall röra sig i hans närhet måste regisseras, och jag vet – jag regisserar folk hur de skall agera mot mina barn i vissa ämnen, så måste man ta ett steg tillbaka och fundera på vad i helvete man pysslar med!
När t ex vår katt Pettson dog så var det så fruktansvärt jobbigt för min äldsta son att hantera att jag talade om för omgivningen att det var ett no-go ämne att ta upp. Det var helt enkelt för att hans vardag skulle fungera, men inte fan lurar jag i dem att smurfarna bor under sängen och att rymdskepp flyger omkring huset så de faktiskt blir livrädda!
Mina barn förstår humor, och det är en viktig del av vardagen, så både jag och ungarna hittar på en hel del hyss som en del utomstående kanske inte förstår men de är helt på det klara med att varken Minecraft, Angry Birds eller Lego City är på riktigt – det är leksaker och spel och existerar i fantasivärlden.
Jag kan tro att pojkens mamma har gjort detta i ett försök att överbeskydda sin son och det har spårat ur å det kraftigaste och i stället för att acceptera misslyckandet så projicerar hon sitt eget misslyckande på barnet genom att kravställa att alla andra måste agera på ett viss sätt för att han skall “klara sig”.
Det är troligtvis inte för sent att rätta till situationen men då måste hon acceptera faktumet och det är nog inte så lätt… Skulle jag även vara assistent till mina barn skulle jag nog bli tokig i slutändan också. Man måste få andra sociala intryck än sina barn, speciellt om de kräver vård 24/7.
Jag har lyckligtvis världens bästa personal till mina barn och behöver inte hitta på en fantasivärld för att orka med vardagen men jag kan samtidigt ha en viss förståelse för hur problemet uppstod för mamman och pojken i den här tråkiga historien.
Personligen tror jag att föräldrar skall undvika att vara personliga assistenter till sina barn men det kräver att man har personal som kan lita på till 100% på och de personerna växer absolut inte på träd!
Som en anekdot så tror även jag på rymdvarelser för hur kan man vara så trångsynt att tro att vi är de enda i universum men det är inga teorier jag dryftar med mina barn direkt utan anser det vara en del av det stora okända som vi kanske aldrig får reda på, men det är en helt annan historia 😉
Recent Comments