Concerta – obalans för en liten kille, del 2
Spenderade dagen i skolan med yngsta grabben i dag för att bilda mig en uppfattning om hur han har förändrats den sista veckan och det var inte enbart kul direkt…
Började morgonen med lite sovmorgon eftersom vi skulle åka bil och inte buss, till ungarnas stora förtjusning!
Efter sedvanlig ninjafrukost (det flyger smörknivar och mackor om jag säger så ;)) så ilastade vi bilen och åkte till skolan. Jag hade talat om kvällen innan att jag skulle vara på skolan i dag och sett till att de båda hade fattat detta. Faktumet repeterades hela morgonen och allt verkade vara i ordning men väl på skolan när det gick upp för storebror att jag faktiskt SKULLE vara där så blev det kris…
45 minuter senare så hade storebrorsan lugnat ner sig tillräckligt för att kunna gå in till sitt klassrum… Autismens sämsta sida är just förändringskänsligheten! Lyckligtvis så tog hans personliga pedagog hand om detta och jag kunde fokusera på lillgrabben och analysen jag skulle göra på honom under dagen.
Vi började dagen i hans egna lilla rum med att gå igenom dagens schema. Det var protester direkt angående någon Mamma Mu aktivitet men det var inte så farligt så vi körde på.
Sen gick vi in till klassrummet och dagen startade.
Initiellt så tyckte jag inte att han var på något sämre humör eller hade attityder till att vara sorgsen men hans närvaro var inte klockren och det tog inte lång stund innan de första tecknena smög fram.
Jag ville inte curla honom eftersom jag behövde se när och hur det blev fel och inom kort var det mesta fel…
Nu skulle de räkna matte med mynt och övningen i sig var lite sådär för en intelligent autistisk kille och trots lite protester så gjorde han klart. (skriver inte mer för syftet med detta inlägg är inte att kritisera undervisning, det är för min analys av läget just nu)
Nu gillade jag inte det jag såg och började coacha honom för att dagen skulle bli bra! Fixar inte att se mina barn må kass så åt helvete med min analys och prio på att styra upp läget!
Efter lite rast och en kortare läsning i en Lego-katalog så var humöret lite bättre och nu skulle det ätas lunch. Han tog mat enligt rutin men han försökte komma undan med bara lite morätter så jag gjorde en fuling och lastade på resten också! Han vet ju att bilen stannar utan diesel och han likaså utan mat!
Eftermiddagen visade på tecken av förbättring men egentligen var han inte tillbaka till sig själv innan 19:30 snåret nu i kväll när han fick sitta i mitt knä och spela Minecraft för första gången! Svettig lärokurva att lära en liten grabb hela WASD principen med vänsterhanden samt hur man styr omkring i en 3D-värld med musen – samtidigt som man skall ha koll på olika verktyg och material och musknapparnas olika funktion!
Efter lite trugande så byggde han sitt första hus i Minecraft någonsin!!! Han har ju kollat på brorsan som har motsvarande typ 5 st doktorshattar i Minecraft med redstone och sticky pistons så han hade koll på jargongen 😉
Har åter igen fått enormt värdefulla råd från riktig expert och är det biverkningar vi ser i form av ångest, yrsel och oro så är det klart obra och skall avbytas genast!
Han går ju nu på 36mg Concerta men från och med i morgon är han tillbaka på 18mg och så hoppas jag att den värsta skiten är borta och humöret infinner sig igen!
Det är fan aldrig lätt här i livet inte…
…men däremellan är det jävligt kul också och jag kan i alla fall skylta med att jag verkligen känner mina barn!
p.s Det är jävligt tufft när personal i hans extrema närhet är så pressade av hans biverkningar att de bara vill gråta… Inte för att de drabbas utan för att han drabbas! Det finns riktigt underbara människor men dessvärre orkar jag inte säga detta till dem för tillfället för då kommer det bara blir gråtfest av det hela för just nu sliter jag ont med detta och jag måste visa mig stark inför barnen! (och detta är inget machosnack, det kostar för mycket att bli ledsen inför barnen för det tar för mycket tid och energi att förklara hur man mår…)
I morgon är det en ny dag med nya möjligheter och de skall vi fanimig ta vara på!
March 1, 2012
Vilken super-pappa du är!
*styrkekram*